Det är sånahär nätter som antingen ger mig livskraft eller bryter ner mig. Det är sjukt hur snabbt ens humör samt liv kan förändras. Påtal om ingenting. SJÄLVklart är det påtal om ingenting, alltid jag och mina plötsliga samtalsämnen. Förövrigt, varför är folk så tysta? Fattar inte.. Javisst Gud gav oss 2 öron och 1 mun för att vi ska lyssna mer än vi pratar(erhm, jag gör nog tvärtom hehe) MEN varför så tysta? Osynliga tråkiga jävlar. Liksom åker man tunnelbana så sitter t.ex. 3 ungdomar om det är babbar så snackar dom inte utan skriker(hey homies) men de flesta svenskar(läs: de FLESTA som JAG stött på) är tysta som inte säger mer än vad som behövs. STAND UP AND SPEAK UP människor de så tråkigt annars.. Vara tyst kan du va i graven.

Och hur fan jag kom in på det här är helt omöjligt o veta..